Supra hos Zura.
Dedikation: Richard Tellström, 80-tals-tamadan
Igår var Caroline och jag på supra hemma hos vår vän Zura Natroshvili. Supra är en traditionell georgisk festmåltid. Även om det finns ett tydligt format och regelverk kring supran, där tamada (toastmaster) styr evenemanget i alla aspekter, är det tamadans uppgift att se till att alla trivs. Det var vi, Zura och hans son, Khatuna, Salome och Zaza Jakeli, Beso och hans dotter samt Ekatarine (Zuras skolkamrat från läkarutbildningen).
För en svensk är det kanske lättast att förstå grunderna i supran med att det är som ett riktigt stort julbord - men istället för att och hämta maten från julbordet så sitter man runt själva julbordet. Och man tar den mat man vill ha utan någon tvingande ordning. Och det fortsätter att komma in nya rätter.
Maten är en uppvisning i det georgiska köket där olika rätter och smaker representerar olika georgiska regionerna. Allt är gott. Grönsaker, ostar, kött, bröd, grytor, röror, frukter, nötter med mera. Det är ett överflöd, både visuellt och smakmässigt.
Drickandet är lite mer uppstyrt. Tamadan (Zura) håller tal och utbringar skålar. Talen är personliga och riktar sig till olika personer runt bordet där tamadan beskriver goda saker om personen eller om relationen med den som tamadan talar om. De är inte för långa, men inte heller direkt korta. I slutet av varje tal finns en övergång till en skål som passar. Zura (tamada) utbringade skålar till freden, kärleken, smaken (av Jakelis viner!), passioner. Men även gästerna kan utbringa skålar, Beso utbringade en skål till ”whatever that unites us” och Zaza Jakeli utbringade en skål för Zuras son och alla barn överallt.
Man kan äta under talen, men förväntas att inte tala under pågående tal. Men det blir aldrig stelt. Man trivs och känner sig delaktig.
Just vid denna supra var det de olika vinerna som skapade hållpunkterna. Samtliga viner var från Jakelis egna vinkällare. Först drack vi Kakhuri Mtsvane 2021, efter det Kakhuri Mtsvane 2019. Sedan Saperavi (rödvin) och sist en Kisi från 2017.
Ett oortodoxt inslag för en supra var att Caroline i maskopi med Zura hade fått för sig att jag måste lära mig göra khinkali. Så under en paus i supran (rök- och Morris-går-på-kurs-paus) fick jag lära mig göra khinkalis. Som tillagades och ställdes ut på bordet.
För den som inte håller koll på internationell gastronomi är det svårt att veta att Zura driver restaurangen Bina 37 och samarbetar med Georgiska staten för att marknadsföra Georgien internationellt genom dess viner och cusine. Eller att Jakelis viner är några av de exklusivaste som finns med en total årsproduktion på cirka 6500 flaskor.
Man kan väl säga att jag hade en viss prestationsångest. Men jag hade en bra lärare i Manana, en georgisk dam och khinkaliexpert.
Vi satt till bords från 19:30 till 01:30 utan en enda tråkig minut. Fest på georgiskt vis!
Idag sov vi till 10:30, steg upp vid 11:30 och har tagit det ganska lugnt. En tur med bergsbanan till Mtatsminda och en lättare lunch och därefter promenader på Rustaveli. Inte bakis (vi dricker ju georgiskt vin) men lite överväldigade av gårdagens gästabud.
Ikväll vilar vi upp oss bland kidsen i baren på Fabrika.
Det låter riktigt fint på flera sätt.